söndag 30 december 2012

Kulturell Allemansrätt

Vad betyder egentligen ”kulturell allemansrätt”? 


1. Professionell Högkultur tillgänglig för alla, om än nyttjad av få.

2. Amatöristisk Lågkultur också tillgänglig för alla men nyttjad av många.

Om bara 10 % av folket i en valsituation väljer högkulturen, är det inget bevis på att den inte behöver finnas. Snarare tvärtom. Om 90 % av folket i en valsituation fortfarande väljer lågkultur, utgör det inte en indikation på att Sveriges elitkunskap inom kultur bör skrotas. Det indikerar bara att t.ex. den tonala klassiska musiken redan har tillräckligt ”tuggmotstånd”. Att då hela tiden försöka höja tuggmotståndet med t. ex. modernism/atonalism är alltså kontraproduktivt.
Sveriges (fin)kulturliv har sedan kriget drivit in i en återvändsgränd, som ger onödigt stora svårigheter för kulturpolitiker att få gehör hos skattebetalarna för sin existens. Om Regionala symfoniorkestrar eller dess ledning då inte vågar stå upp för den högkulturella kvalitets-linjen, kommer dom antagligen inte att överleva i nuvarande form. Uppdraget för våra statliga symfoniorkestrar har aldrig varit att stå för den lågkulturella kvantitetslinjen åt massorna. Inte heller har uppdraget varit att helt ”spela över huvudet” på folket!